Ge oss en nyanserad bild av förlossningsskador

Skräckhistorier som rör graviditet och förlossning är tyvärr det vanligaste i vårt medielandskap. Trots att det finns så otroligt många positiva historier och insatser för att barn ska födas så tryggt som möjligt. Media ska granska vården, men jag efterlyser en nyansering, gärna redan i inslag nummer ett. Gravida kvinnor behöver inte skrämmas mer än nödvändigt.

I måndags visade SVT Västerbotten ett inslag om en kvinna som haft svårt att få hjälp efter att hon fick allvarliga bristningar vid förlossningen. De visade statistik från Graviditetsregistret som visade att Västerbotten under juli-september 2018 haft högst andel allvarliga bristningar i landet.  Och om det bara skulle se ut så så är det rätt hemskt. Men i måndags kom inte frågan, ”Vad görs åt det här?” Den kom först nästa dag.

Då kom ett inslag om Bäckenbottenteamet. Det startade för över två månader sedan och jobbar med att följa upp patienter som fått allvarliga bristningar. Just för att ge de det stöd och hjälp som kvinnan i inslaget inte fick.

Att inte få hjälp är frustrerande

Kvinnan i inslaget trodde att en orsak till att hon inte fick rätt hjälp var för att hon är en ung kvinna. Hon hade hänvisats till psykolog för att få hjälp att läka sitt trasiga underliv genom samtal. Hennes historia är hemsk, och det ska inte behöva se ut så. Men jag tycker att det är hopplöst när det första inslaget avslutades med att journalisten bad om tittarnas historier om bristningar. Som för att spä på bilden av att det är så mörkt och farligt att föda barn. För verkligheten ser lite annorlunda ut. Redan i första inslaget sa chefen på obstetriken att statistiken handlar om en kort period och att de jobbar aktivt med att uppmärksamma bristningar. Något som kan göra att man hellre rapporterar för mycket än för lite.

Sen jag själv blev gravid har jag varit orolig för bristningar vid förlossningen eftersom jag skrämts av bilden som visas av att det det är så fruktansvärt att föda barn. Men jag har träffat personal inom förlossningen och mödravården som snabbt gett mig en annan bild. En bild av att personalen på Universitetssjukhuset i Umeå jobbar stenhårt med att minska bristningar vid förlossningar. Att de utbildar sig för att hela tiden kunna ge bästa möjliga vård. Att de lär sig vilka grepp de ska använda för att hjälpa både den födande och bebisen. Att de så långt det är möjligt alltid är minst två med i rummet vid slutskedet av förlossningen eftersom forskning visar att det minskar bristningar. Att det inte är perfekt och de fortfarande har mycket att jobba med. Men att det inte heller så nattsvart som gärna målas upp.

Ta med båda sidor från början

Jag var redo att skriva ett inlägg om frustrationen över att gravida kvinnor alltid ska skrämmas och ges de värsta möjliga historier via media. Jag är glad att jag inte känner behovet av att göra det idag. Det är fint att SVT visade ett inslag som visade båda sidorna, både att det i värsta fall kan bli väldigt allvarligt, och att vården det lär sig av det och hela tiden jobbar för att bli bättre. För ja, journalistikens roll är att granska, men också att se båda sidorna. Så även om jag helst hade sett att det första inslaget faktiskt innehöll information om Bäckenbottenteamet så är det bra att det kom till slut.

Men till nästa gång journalister, ta gärna reda på båda sidors fakta från början. Att berätta om kvinnors hälsa är jätteviktigt, för den blir ofta åsidosatt och kvinnor har svårt att få rätt vård (samtalsterapi när kroppen är fysiskt trasig känns lite förolämpande). Just därför är det ännu viktigare anser jag, att berätta om de initiativ och projekt som jobbar för att hjälpa kvinnor att få rätt hjälp. Sen hoppas jag på en ny granskning om ett år eller två där vi får veta om Bäckenbottenteamet har hjälpt och på vilket sätt det har minskat antalet allvarliga bristningar i Västerbotten.

By |2019-01-11T09:07:03+00:00december 18th, 2018|Emmas Blogg, Hälsa, kvinnor, kvinnors hälsa, Mående|0 Comments