Efter ett år som frilansjournalist…

Ett år har gått sen jag började som frilans, och jag har lärt mig mycket på kort tid. Jag är både glad och stolt att jag gör det här, för det är inte alltid enkelt. Det jag jobbat mest med, och som jag säkert kommer fortsätta jobba med hela mitt liv, har varit att göra lagom. Lära mig att känna efter och gissa hur mycket energi jag har och hur mycket energi någonting kommer ta av mig, innan jag gör det. Och det är inte lätt! Jag har varit nära att krascha flera gånger, men jag har aldrig gett upp. Det har aldrig varit en lösning för mig att sluta som frilansare och söka ett jobb istället. Trots alla kvällar jag har gråtit av utmattning, alla mornar när jag bara inte tagit mig upp ur sängen och att mina ”att göra”-listor vuxit  aldrig verkade ta slut.

I våras gick jag runt flera veckor och kände hur energin sakta men säkert försvann. För varje vecka som gick blev jag lite tröttare, och fick lite svårare att följa med i samtal eller vara på stan bland folk. Jag sköt det framför mig och tänkte att det blir säkert bättre sen. Fullt medveten om att det aldrig blir bättre sen. Till slut, efter att vänner och fästman oroligt pratat med mig, gick jag till en läkare och blev sjukskriven. Jag har träffat både arbetsterapeut och sjukgymnast som hjälpt mig strukturera vardagen och hantera stressen. I maj jobbade jag så lite jag kunde, försökte vara ledig, återhämta mig och hitta tillbaka till glädjen och energin, både i livet och i jobbet. Och den kom, som jag vet att den gör när jag väl lyssnar på kroppen.

Jag känner mig fortfarande lätt överväldigad av för mycket intryck, stress och högt temp. Men sådan har jag alltid varit, jag är högkänslig och måste anpassa livet efter det. Och jag är i en fas när jag behöver både väldigt mycket återhämtning och också mycket förebyggande arbete. De senaste veckorna har jag insett det jag redan vet, men alldeles för ofta glömmer bort. Att jag behöver stillhet, natur och egen tid för reflektion för att må bra, och jag behöver träna och röra på kroppen. Under våren har jag börjat springa, något som jag aldrig trodde att jag skulle gilla, men det är riktigt kul!

…väntar en underbar sommar

Jag har ägnat allt för många år och för mycket tid av mitt liv åt en sjukdom som dränerar mig. Det har jag ingen lust att fortsätta med. Nu är min uppgift att lära mig ta hand om mig själv här och nu. Så jag inte halkar ner i sjukdomar, depressioner, ångest och ätstörningar, som är ett rent helvete att hantera och bli frisk från. Jag har för mycket att göra för att gå dit igen, jag har för mycket att uppleva i livet! Men det är bara jag som lever mitt liv, och bara jag som kan sätta mina egna gränser.

Och nu är det snart sommar, en sommar som kommer bli fantastisk. Dem närmaste veckorna kommer ni se min byline i Västerbottenskuriren, sen tar jag ledigt och gifter mig med min dröm-man och njuter av livet som gift. Jag ska vila, sola, läsa, skriva, skratta, äta gott och bara vara. I augusti är jag tillbaka, taggat till tårna på att skapa nytt, skriva mer och förhoppningsvis berätta om några nya projekt jag drömmer om.

Hoppas ni får en fin sommar! 

By |2018-06-20T11:31:54+00:00juni 20th, 2018|Emmas Blogg|0 Comments