Dokumentera och spara nuet

Det blir lite av varje när sysselsättningen är frilansjournalist. Då och då hoppar jag in på P4 Västerbotten och får göra allt möjligt spännande. Idag har jag gjort ett reportage om samtidsdokumentation. Innan jag åkte hade jag inte någon klar bild av vad det skulle handla om, och jag fick möjligheten att lyssna på människor som på olika sätt arbetar med att bevara och dokumentera den samtid vi lever i just nu. Det resulterade i ett reportage som ni kan lyssna på här.

Jag intervjuade en kvinna från Grekland som är professor i museilogi på Lesbos. Hon och hennes kollegor började dokumentera och spara saker från flyktingläger när de monterades ner, med förhoppningen om att en dag göra ett museum. Att bevara samtiden är känsligt och inte helt självklart. De material och objekt de har hittat kan det finnas någon, någonstans i världen som saknar. En del av det de bevarat var helt vanliga vardagssaker. Bland annat en enorm kastrull som användes för att koka te till de människor som kom nedkylda över Medelhavet till stranden på Lesbos.

Vi har ingen aning om vad av det vi har omkring oss idag som kommer vara viktigt att det finns bevarat om hundra år, hur kan vi då avgöra vad som ska vara kvar i historieberättandet? Samtidsdokumentation handlar om just det, hur vi ska veta vad som är viktigt att bevara sen, längre fram. Det känns som en absurd sak att göra, att lägga tid på att dokumentera och bevara en kris, när människor dör på havet rakt utanför. Men det är det som driver även oss journalister, det vi sysslar med är en typ av samtidsdokumentation. Vi ser på det som händer runt omkring oss och försöker ge en objektiv och rättvis bild. Och de vinklar vi väljer, det vi väljer att berätta, det är vad som sedan kommer samlas in till museum och arkiv för att ge en bild av hur världen såg ut. Vi kan inte jobba utifrån vad människor behöver veta om samtiden idag om hundra år.

Men så jobbar museipersonal som samlar in samtidsinformation. De vinklar ännu mindre, och är på ett sätt kanske ännu mer objektiva, men det producerar inte heller för en publik här och nu. Alla behövs för att visa på hur världen faktiskt ser ut just nu. Och i ett föränderligt samhälle behöver vi många olika sätt att bevara den för framtiden. Den samtid vi lever i nu är vår framtids historia. Hur kommer den se ut?

 

By |2017-12-06T19:33:55+00:00december 6th, 2017|Emmas Blogg|0 Comments